Music, music, music

Inskrivningen för alla nya i Lund sker på Göteborgs Nations Expedition mellan 10 - 16! Kommer hänga lite på Juridicum också. För att promota Lunds bästa Nation!




 

Its my birthday, its my birthday

Im shorty its my birthday, im gonna party like its my birthday. Im gonna zip bacardi like its my birthday...........

Yo yo yo


Befinner mig i göteborg. Har faktiskt haft en himla bra dag. Den har varit stressig och lite jobbig men fan vad trevligt det varit. Hälsade på nationen en liten sväng vilket var jävligt najs. Härligt att se lite bekanta ansikten och snacka lite om hur sommaren varit. Alla verkar taggade inför hösten och det är jag med!!!!!!

Yo yo yo 8 mile

Efter mina tappra dagar i Tranås och Jönköping var jag i Västerås under ett par dagar. Tåget från Nässjö till Stockholm var ju givetvis försenat något så in i bänken. 1½ timme sent och under den tiden stod Caroline och väntade på mig på stationen. Vilket misslyckande!

Som tur var hade jag tagit ett lite tidigare tåg än planerat vilket gjorde att jag fortfarande hade 15 minuter mellan avgångarna. Det blev ett snabbt hej hopp till Carro och 15 minuter senare satt jag på tåget till Västerås. Väldig lustig och omtumlande resa upp som till slut blev som den skulle.

Jag och Karim checkade in ganska sent på hotellet, mitt tåg hade ju inte varit framme förrän sent på natten. När vi checkade in stod där en väldigt söt tjej i receptionen på hotellet. Både Karim och jag slog på charmen direkt och Karim började dansa magdans och äta glass. Vi satt kvar i baren ett tag, klockan blev två och jag blev så himla sugen på en irish coffee. När våra fiender från 3 stapplade in strax därefter valde vi att packa ihop vår saker och begav oss upp på rummet. Jag somnade direkt.

Andra kvällen befann vi oss aldrig på rummet. Vi stack till Stockholm istället. Mycket härlig dag där jag blev medtagen till en mysig restaurang på Söder. Koh Panjang eller vad det nu hette. Påminde lite om restaurangen 'Chicos' i Köpenhamn. Jävligt härlig i vilket fall även om min ormfobi ständigt gjorde sig påmind i detta exotiska restaurangklimat.

Efteråt tog vi en liten promenad bort mot slottet och kungsträdgården. Hoppade därefter ner i tuben till Solna för att lämna av Carro.

Tredje kvällen var dock väldigt trevlig. Karim och jag hade bestämt oss för att bara kolla på film på rummet och käka snask men istället träffade vi två säljare från 3 som vi satt och snackade med under hela kvällen. Vi käkade kvällsbuffén och hade det jävligt trevligt. Inga konstighter eller stridsåtgärder där inte.

Fjärde kvällen var väl mindre kul. Var tvungen att köra Karim till Nyköping och sen till Stockholm för att hämta upp Chibout. Sen tillbaka till Västerås igen. Men Karim bjöd på lite käk hemma hos sig. Jag fick träffa hans familj lite och smaka på libanesisk mat. Kafta eller Kofta eller vad det nu hette. Väldigt gott oavsett.

Sammantaget blev det inte så många upplevelser i Västerås. Men det är väl bra. Då vet man att man har haft det trevligt. När man slipper hänga i småhålorna i Sverige.

Efter vistelsen i Västerås bar det av till Stockholm igen.

Boende: Quality Hotel Västerås
Stadsbetyg: 3+

Har en riktig skitdag framför mig. Står nämligen på överskottsbolaget i veddesta, utanför stockholm. Här är totalt stendött och jag mår psykiskt dåligt av att stå här. Inomhus, varmt, ensamt och bra utmattad är jag också. Har fått in en kund till montern på en timme och det lutar åt att bara precis förlänga hennes abonnemang. Minimala summor och ingen cred får man heller.

Ikväll kommer det däremot bli väldigt mysigt. Har blivit medbjuden till gröna lund av caroline. Darin spelar och ni vet ju att jag har blivit lite svag för honom på senare tid! Oavsett, najs!

Jag och nykomlingen Jens jobbade på Lidl i Tranås under två dagar. Tranås är ju väldigt känt för att vara Smålands Metropol och det kände även vi. Stadens puls gjorde våra hjärtan heta och vi kände verkligen hur staden påverkade oss på många olika sätt. Första kvällen anlände jag relativt sent. Vi hade lite problem att hitta hotellet och fick sitta i Heta Linjen på 118 118 under en halvtimme för att bli lotsade till rätt ställe. Väl på plats var det någon särskild kod man skulle behöva för att kunna komma in på hotellet. Givetvis var detta någonting jag hade glömt att kolla upp innan klockan slog 16.00 då hotellet stängde. Ve och fasa, tänkte jag, och slog näven i bordet. Till min stora förvåning hade Jens, den oerfarna, kollat upp koden i förväg. Guldstjärna till honom på alla sätt och vis!

Tranås hotell Åberg var tomt. Inte en enda käft på stället. Rummet var inte särskilt mycket att hurra för men det var väldigt skönt att bara kunna lägga sig på studs och sedan inte behöva vakna igen förrän 10 timmar senare.

Den andra kvällen var faktiskt ordentligt trevlig. Vi tog en promenad in till 'centrum' för att ta något gött att käka. Vi hittade ett ställe som hette Golden Thai. Mycket härligt ställe där man fick komponera sin egen måltid. Konceptet känns igen från lite överallt i Sverige där kocken tillagar köttet, grönsakerna och tillbehehören mitt framför din näsa. Här finns en massa grönsaker och köttsorter att välja mellan och när det står skålar fulla med stora, färska räkor blir åtminstone jag lite väl till mig. Jag går loss totalt och köttar upp 3-4 portioner. Jens och jag RULLADE hem, mätta och belåtna.

Lidl hade inte mycket att erbjuda. Kanske hade vi dålig inställning från start till mål men when looking back går det nog inte att förneka att det var ganska folktomt denna helg i Tranås. Vi gjorde det bästa av saken, kastade jordnötter till varandra, sjöng lite och dansade i takt till de trasiga pantstationerna som alltid piper när de är söndriga.

Och det är faktiskt ett lustigt fenomen; hur mycket folk egentligen pantar flaskor och burkar. BRA jobbat men varför blir pantstationerna alltid totalt fullpackade så snabbt. När detta fenomen inträffar så börjar pantstationen pipa hejvilt och slutar inte förrän en Lidl-anställd tömmer den.

Jag tror alla kollegor på Telenor Xpress vet vad jag pratar om. Tinnitus a.k.a. Lidl-sjukan.

Jag och Tommy jobbade på ICA maxi i Trelleborg. Jag fick iväg mina två abonnemang ganska snabbt men fy fan vad det luktade tång i hela staden.

Trelleborg är väl lite halvkänt för att de har en palmträdsaveny på vägen in till centrum. Det är väl lite speciellt men ganska coolt. Men det luktade tång och folk har grötig skånska. Så grötig att jag själv knappt förstår. Stackars Tommy, såg ut som ett frågetecken lite då och då.

Betyg: Staden får en svag 2:a.
Boende: Hemma.

Ta en ordentlig titt på mannen ovanför. Jag vet inte om ni känner igen honom, men han är vilket fall en musiker för tillfället bosatt i USA där han producerar en del bra musik med vissa reggae-, hip hop- och RnBinfluenser. En känd låt han gjort för en herrans massa år sedan är ju klassikern '911'. Ni vet garanterat vilken låt det är om ni bara hörde den. Someone please call 911 går den och Wyclef och hans band Fugees sjunger tungt om hur han har blivit skjuten i hjärtat och gärna vill att vi ringer 911, Sveriges motsvarighet till 112. Sångerskan Mary J Blidge var även med på ett hörn eller två.

1997 gjorde han smashhitten Guantanamera, som var en fantastiskt lugn och tung version av den snabba och lite kubainspirerade folklåten La Bamba. 'Yo no soy marinero, soy capitan, soy capitan, soy capitan' sjungs det ju i originalet, och det betyder ju att han inte är någon seglare utan en kapten, kapten, kapten. Wyclef däremot, fick denna låt att gå varm på skivspelarna där hemma när han istället sjöng 'Pac Woman better yet Space Invader. If your name was Chun-Li, we'd be playin Street Fighter'.

År 1998 gjorde han låten Another One Bites The Dust. Låttiteln kanske låter bekant och det beror förmodligen på att Wyclef i princip rippat hela Queens beat genom hela låten. Kontenta: Ingen originalitet över huvud taget.
'När Queen så poetiskt sjunger 'There are plenty of ways you can hurt a man and bring him to the ground',

sjuger istället Wyclef
'The name Wyclef Jean, with a yes, yes y'all!
Better have a vest y'all! I'll blast, and bless y'all!
"F"- y'all, the mark of the beast, the triple six'

Sedan 90-talet har han inte gjort så mycket mer än att producera lite musik åt bland annat Destiney's child och Whitney Houston.

År 2010 slår han igenom IGEN. Men hör och häpna. Denna gång är det ingen dundersuccélåt som släppts i staterna. Denna gång har innovativa Wyclef tänkt ställa upp som presidentkandidat, på Haiti, där han ursprungligen kommer från. Han har nyss anlänt till sitt hemland för att fylla i sin officiella anmälan till presidentkandidatur och vi väntar spänt på hur valet i november kommer att gå för denna musikgud. Ryktet går att han även kommer att rekommendera Mary J Blidge till vice president.

Han har tydligen varit väldigt aktiv efter katastrofen på Haiti och hjälpt sitt gamla hemland. Han är väldigt uppskattad på Haiti för detta och kanske blir Mr. President helt enkelt.

Undrar lite smått vart denna värld är på väg. Arnold kör sitt race som guvenör i Kalifornia och nu tänkte Wyclef erövra Haiti. Själv tycker jag att Haiti redan varit med om en katastrof för mycket och kanske behöver en riktig president i stället. Man kan faktiskt missta sig och tro att detta är ett stort skämt. Åtminstone om man tittar på videon nedan. Jag menar, vad hade hänt om typ Timbuktu eller Petter hade varit aktuella för statsministerposten? Jag tror att jag hade flytt landet ganska omgående.

 

Men, valet går av stapeln i november och jag kommer åtminstone följa hela Wyclefhistorian med spänd förväntan.

Kan ni tänka er hur dum undertecknad egentligen är? Jag arbetar 11 dagar i sträck, Telenor Xpress. Sen är jag ledig i 2½ dagar. Sen jobbar jag 11 dagar i sträck IGEN. Och när Nisse Freddan så blir uppringd av sitt gamla jobb, Malmö Opera, som behöver lite hjälp med folk just idag, tackar han ja till detta. Ve och fasa, vart har mitt förstånd tagit vägen?

Följdaktligen måste jag arbeta på Operan idag och sen ska jag jobba 11 dagar i sträck TILL! Dum är jag. Strör salt i mina magsår.

Imorgon ska jag jobba i Trelleborg, ICA maxi. Sen efter det bär det av till Tranås, Nässjö och Jönköping. Jag ska nämligen lära upp en ny medarbetare som behöver lite proffshjälp från Nisse 'The Man' Freddan Dehlin.

Men först ska jag stå ut med ytterligare en bakfylla i biljettkassan på Operan. Det känns som att jag alltid jobbar bakfull på det här jädra arbetet. Malmö drar ner mig i alkoholismens mörka vrå. Folk och fä.

Till min stora förvåning har siffrorna börjat stiga markant de senaste dagarna. Det betyder väl att ni också börjar vakna till liv i sommarhettan och att solen, badandet, glassarna och allt det andra somriga börjar bli lite uttjatat. 

 Ett livstecken. Så att säga.

Efter tre dagar i Kristianstad tror jag att jag kan uttala mig om staden. Jag jobbade ju till en början med Alexander. Vi hade jävligt trevligt tillsammans när vi gjorde Kristianstad osäkert på lördagen. Helt sanslöst rolig kvällen blev till slut. Eftersom vi hade lagt ut lite fiskenät på dagen om vad som skulle ske på kvällen i Kristianstad entrade vi en bar/restaurang vid 21.00 där vi bokat bord för två. Servitrisen hade vi pitchat på tidigare under dagen och hade tyckt att vi skulle svänga förbi och prata lite, äta lite gott osv. Stället var mycket trevligt och hade en stor innergård där vi efter maten lyssnade på lite livemusik. Toppenställe verkligen med humana alkoholpriser men omänskligt hutlösa priser på käket. Vi drack först en öl och pratade om dagen, därefter klev vi på med en flaska rosé och bara göttade oss. När det började bli lite småkallt gick vi in, innergården till Livemusiken. Vi beställde en flaska till och sen gick tiden. Vi skrålade med i de oftast kända låtarna. Vi var dock de enda som var något berusade och även de enda som sjöng med vilket resulterade i ett antal pinsamma sekvenser som numera är förevigade i Alexanders iPhone. Låt mig bland annat nämna favoritsekvensen när jag ska gå upp på scen och sjunga The Botten is Nådd. Utan vidare framgång.

Andra dagen i kristianstad var också den bra. Mötte Karim eftersom det var tänkt att vi skulle se på lite bio. Inception stod på agendan och det var tänkt att Karims tåg skulle rulla in samma sekund som bion började. Tåget var fyra minuter sent och vi var båda hungriga, alltså ingen bio. McDonalds och sen en öl på rummet fick vi nöja oss med.

Vårt hotell var verkligen inte toppklass. Jag fick bo i ett minimalt rum med två enkelsängar. Våra två stora lådor med mobiler fick knappt plats och när man skulle duscha kunde man varken låsa dörren eller ens vrida sig 360 grader.  Rummet var alltså minimalt.

Hissen var föråldrad. Den knakade och viskade tyst till sina gäster att 'vänta bara en dag eller två så kommer jag braka samman, och tro fan att jag kommer ta någon av er med mig i döden'.

Hotellet var alltså sämst, men staden är faktiskt någonting så mycket mer än en vanlig skånsk småstad! Jag erkänner!


Boende: Hotel Quality Hotel Grand
Betyg: 4