Känslobomb
15 september 2010
Nu var det länge sen jag skrev här och det känns fördjävla bra på alldeles för många sätt! Men jag behöver skriva av mig lite så här kommer det......
Jag är tillbaka i Lund igen och det känns omtumlande minst sagt. Jag har haft en på tok för hektisk sommar med värdelöst många timmar spenderade på i princip ingenting. Mitt jobb, att ha jobbat som försäljare, har på många sätt legat mig i fatet och därför är det skönt att vara tillbaka i livet med rutiner. Lundalivet.
Jag känner mig lite som en stressbomb som håller på att explodera. Jag vet inte vad som är upp eller ner eller bak eller fram. Trots det så vimlar jag runt i en så välkänd Lundabubbla och hoppas på att det jag gör är rätt.
Lund kan vara tufft ibland. Mellan alla skojigheter med trevligt umgänge, fest och mys finns även många ångestmoment som inte går av för hackor. Universitetet, eller snarare jag själv, har klistrat fast mig på en utbildning som, om möjligt, är på tok för krävande för mig. Åtminstone i kombination med allt annat som händer.
Jag äter dåligt. Häromdagen vid halv 5tiden kom jag på att jag inte käkat sedan lunch dagen innan. Hungern hade inte satt sina spår och när jag väl käkade var jag inte hungrig. Ikväll har jag inte ätit kvällsmat och med tanke på att jag inte har någon frukost hemma förmodar jag att det blir svårt att vaska fram något att äta tills dess.
Jag har ingen tid till saker jag vill göra. Mellan alla ångestmoment har det vanligtvis funnits tid till mycket roligt. Just nu har jag ingen tid mellan ångestmomenten utan nu är alla timmar på dygnet ångestmoment och det är inte så skoj. Jag vill kunna sitta och fika på ett fik eller läsa en bok. Jag vill kunna glo på film i timmar utan att stressa tillbaka till skolan eller nationen.
Jag har ingen tid till saker jag måste göra. Jag måste tvätta men har inte tid. Jag måste hämta paket i Malmö och jag måste läsa mer i mitt studiematerial. Jag måste slutföra budget och jag måste slutföra allt som har med novischfesten.
Jag röker. En annan nackdel med mitt sommarjobb var alla otrevliga pinnar som man tände eld på. Det blev en del och även det har satt sina otäcka spår. Jag vill sluta eftersom jag vet om att det är så himla dåligt och att jag egentligen inte behöver den kicken eller den lugna känslan som en cigarett ger.
Samtidigt känner jag mig väldigt glad över många saker. Sommaren har trots mycket möda varit mycket lärorik och jag har lärt känna både mig själv och andra på ett sätt jag inte trodde skulle kunna gå. Jag har sett hela Södra Sverige från ett perspektiv jag inte trodde var möjligt. Jag har blivit en bättre bilförare eftersom jag minst sagt suttit i bilen ungefär 25% av min sommar.
Lund har mycket härligt att ge. Ett bra utbud av både människor, fest och kunskap. Nationen tillför mycket i mitt liv och det är himla skönt att veta att det alltid finns ett krypin man kan ta sig till utan någon att behöver prestera utan att bara kunna vara. Spela lite tvspel och dricka en öl kanske. Häng.
Jag vet om att alla negativa saker alltid för goda saker med sig och det är verkligen något som stämmer. Alla ovanstående, jobbiga saker tillför alltid något positivt. Även om Lundabubblan är intern och ibland påfrestande så är det mitt liv som jag lever fullt ut på alla sätt och vis. Utan Lund vore mitt liv sanslöst ointressant och jag får väl ta och tacka för vad det gett mig.
Att jag äter dåligt kan ju också vara positivt --> mindre pengar går åt.
Okej skönt. Nu vet jag hur jag mår.
Lång utvikning som på många sätt kan vara lite pinsam i mitt så annars självsäkra jag.. Men... Det är ju ni som väljer att läsa det.
Nu var det länge sen jag skrev här och det känns fördjävla bra på alldeles för många sätt! Men jag behöver skriva av mig lite så här kommer det......
Jag är tillbaka i Lund igen och det känns omtumlande minst sagt. Jag har haft en på tok för hektisk sommar med värdelöst många timmar spenderade på i princip ingenting. Mitt jobb, att ha jobbat som försäljare, har på många sätt legat mig i fatet och därför är det skönt att vara tillbaka i livet med rutiner. Lundalivet.
Jag känner mig lite som en stressbomb som håller på att explodera. Jag vet inte vad som är upp eller ner eller bak eller fram. Trots det så vimlar jag runt i en så välkänd Lundabubbla och hoppas på att det jag gör är rätt.
Lund kan vara tufft ibland. Mellan alla skojigheter med trevligt umgänge, fest och mys finns även många ångestmoment som inte går av för hackor. Universitetet, eller snarare jag själv, har klistrat fast mig på en utbildning som, om möjligt, är på tok för krävande för mig. Åtminstone i kombination med allt annat som händer.
Jag äter dåligt. Häromdagen vid halv 5tiden kom jag på att jag inte käkat sedan lunch dagen innan. Hungern hade inte satt sina spår och när jag väl käkade var jag inte hungrig. Ikväll har jag inte ätit kvällsmat och med tanke på att jag inte har någon frukost hemma förmodar jag att det blir svårt att vaska fram något att äta tills dess.
Jag har ingen tid till saker jag vill göra. Mellan alla ångestmoment har det vanligtvis funnits tid till mycket roligt. Just nu har jag ingen tid mellan ångestmomenten utan nu är alla timmar på dygnet ångestmoment och det är inte så skoj. Jag vill kunna sitta och fika på ett fik eller läsa en bok. Jag vill kunna glo på film i timmar utan att stressa tillbaka till skolan eller nationen.
Jag har ingen tid till saker jag måste göra. Jag måste tvätta men har inte tid. Jag måste hämta paket i Malmö och jag måste läsa mer i mitt studiematerial. Jag måste slutföra budget och jag måste slutföra allt som har med novischfesten.
Jag röker. En annan nackdel med mitt sommarjobb var alla otrevliga pinnar som man tände eld på. Det blev en del och även det har satt sina otäcka spår. Jag vill sluta eftersom jag vet om att det är så himla dåligt och att jag egentligen inte behöver den kicken eller den lugna känslan som en cigarett ger.
Samtidigt känner jag mig väldigt glad över många saker. Sommaren har trots mycket möda varit mycket lärorik och jag har lärt känna både mig själv och andra på ett sätt jag inte trodde skulle kunna gå. Jag har sett hela Södra Sverige från ett perspektiv jag inte trodde var möjligt. Jag har blivit en bättre bilförare eftersom jag minst sagt suttit i bilen ungefär 25% av min sommar.
Lund har mycket härligt att ge. Ett bra utbud av både människor, fest och kunskap. Nationen tillför mycket i mitt liv och det är himla skönt att veta att det alltid finns ett krypin man kan ta sig till utan någon att behöver prestera utan att bara kunna vara. Spela lite tvspel och dricka en öl kanske. Häng.
Jag vet om att alla negativa saker alltid för goda saker med sig och det är verkligen något som stämmer. Alla ovanstående, jobbiga saker tillför alltid något positivt. Även om Lundabubblan är intern och ibland påfrestande så är det mitt liv som jag lever fullt ut på alla sätt och vis. Utan Lund vore mitt liv sanslöst ointressant och jag får väl ta och tacka för vad det gett mig.
Att jag äter dåligt kan ju också vara positivt --> mindre pengar går åt.
Okej skönt. Nu vet jag hur jag mår.
Lång utvikning som på många sätt kan vara lite pinsam i mitt så annars självsäkra jag.. Men... Det är ju ni som väljer att läsa det.
Kommentarer
Trackback
