Thank you, Mary Poppins
22 februari 2010
Idag fick jag prova Bratwürst och sauerkraut. Korv och surkål. Det var en fantastisk upplevelse som jag bara fått prova en gång tidigare. På Rauhrackel i Lund. Det är officiella Schnitzel-ställen må jag säga där många lyckliga ögonblick upplevts. Vi brukar gå dit för att fira särskilda händelser i vårt gäng.
Oavsett så gick vi upp i god tid och avnjöt en härlig GI-frukost. Protein-tirolen måste jag säga för det här var något i hästlängder. Massa Speck, skinka, ostar och frukter. Speck är ungefär som italiensk parma, fast det är en tirol-specialitet istället.
Axel och jag har åkt själva på förmiddagen och det var jädrigt skoj att bara flumma omkring lite och dricka weissbier. Axel har en tendens att komma ihåg vissa, helt obetydliga, saker från vår grundskoletid och över weissbieren tog han upp ett av dessa minnen.
Han berättade att vi i 7an haft ett kapitel i vår engelskbok som handlade om en kille som fastnat i en sittlift över natten. Det var en bit ner till marken och kallt och jävligt var det också. Efter ett antal timmar så tog han modet till sig och hoppade ner till marken. Givetvis gick han emot ganska hårt och bröt båda benen. (Detta var på tiden innan mobiltelefonen uppfunnits, måste jag bara tillägga.) Han var därför tvungen att hasa sig ner till skidbyn med otroliga smärtor i benen och blod som strömmade ur honom. För att hålla sig vaken sjöng han låten från Mary Poppins. Supercalifragelisticexplitaledousius. Ni vet. Den låten. Han fick till slut hjälp nere i byn och kom relativt lindrigt undan. Kapitlet hette 'Thank you. Mary Poppins'.
Vilken historia. Fantastiskt.
Idag fick jag prova Bratwürst och sauerkraut. Korv och surkål. Det var en fantastisk upplevelse som jag bara fått prova en gång tidigare. På Rauhrackel i Lund. Det är officiella Schnitzel-ställen må jag säga där många lyckliga ögonblick upplevts. Vi brukar gå dit för att fira särskilda händelser i vårt gäng.
Oavsett så gick vi upp i god tid och avnjöt en härlig GI-frukost. Protein-tirolen måste jag säga för det här var något i hästlängder. Massa Speck, skinka, ostar och frukter. Speck är ungefär som italiensk parma, fast det är en tirol-specialitet istället.
Axel och jag har åkt själva på förmiddagen och det var jädrigt skoj att bara flumma omkring lite och dricka weissbier. Axel har en tendens att komma ihåg vissa, helt obetydliga, saker från vår grundskoletid och över weissbieren tog han upp ett av dessa minnen.
Han berättade att vi i 7an haft ett kapitel i vår engelskbok som handlade om en kille som fastnat i en sittlift över natten. Det var en bit ner till marken och kallt och jävligt var det också. Efter ett antal timmar så tog han modet till sig och hoppade ner till marken. Givetvis gick han emot ganska hårt och bröt båda benen. (Detta var på tiden innan mobiltelefonen uppfunnits, måste jag bara tillägga.) Han var därför tvungen att hasa sig ner till skidbyn med otroliga smärtor i benen och blod som strömmade ur honom. För att hålla sig vaken sjöng han låten från Mary Poppins. Supercalifragelisticexplitaledousius. Ni vet. Den låten. Han fick till slut hjälp nere i byn och kom relativt lindrigt undan. Kapitlet hette 'Thank you. Mary Poppins'.
Vilken historia. Fantastiskt.
Kommentarer
Trackback
