Någon gång ska vara den första
14 februari 2010
Min syster är bra på alla sätt och vis. Hon är duktig på många olika saker. Men den saken hon mycket möjligt är världsmästare på är att tappa bort mobiltelefoner. Pernilla kan nämligen tappa bort upp till 4 telefoner om året. Jag minns en gång när hon satt på balkongen i vår gamla lägenhet. Det var 4 våningar högt och en sandlåda var placerad på gården, precis under vår balkong. När vi någon sommar satt på balkongen och rökte vattenpipa med lite vänner, tappade Pernilla greppet om telefonen när hon lutade sig över balkongräcket. Telefonen dalade neråt, mot den hårda gårdsplanen och jag kunde gissa vad som skulle hända. Givetvis undvik hennes relativt nya Touch-telefon sandlådan. Det var inte något att förvånas över då Pernilla har och alltid haft sanslös otur när det gäller sina telefoner så alldeles självklart skulle den gå i kras, precis brevid sandlådan.
Dagen därpå beger vi oss till Phonehouse för att införskaffa ny telefon åt Pernilla. Vi beställer telefonen och Pernilla får därefter låna någon form av lånetelefon under dagen. När hon kommer hem inser hon att hon glömt telefonen på bussen. Oh hemska tanke.
Nu var det alltså min tur att vara den glömska i familjen Dehlin. Jag tror bestämt att jag glömt min telefon i tullen på Arlanda. Men någon gång ska vara den första.
