A Call for Apathy
6 februari 2010
Pappa svängde aldrig förbi idag, vilket har lett till att jag bara stannat inomhus i princip hela dagen. Det var inte förrän kl 5 när min mamma ringde som jag stängde av mitt Nintendo 64 och gjorde mig i ordning. Jag hade fram tills dess suttit som något slags apatiskt barn i min soffa, morgonrocken på och spelade Donkey Kong 64. Jag hade lite Salem Al Fakir på spotify vid sidan om så det hela blev inte så tokigt after all.
Nåja. Min kära mor ringde som sagt och frågade om jag ville följa med på en konst-,vin- och avsmakningskväll på the Vision i västra hamnen. Vi har ätit där massvis med gånger förut men denna kvällen var det något i hästväg. Fantastisk mat och goda viner till. Skulptören var Gustav Kraitz med sin fru och de visade några fantastiskt trevliga skulpturer. Bland annat en härlig avbildning av ett barn som satt på en gigantisk rund kula, ofantligt mycket större än barnet självt. Detta skulle visa en kontrastiserande bild av hur litet ett liv egentligen är.
Efter denna mirakulösa kväll tog jag bilen tillbaka till Lund och väl på Tullgatan så fastnade jag i snön. Jag körde på så att det knakade och tillslut luktade det bränt så mycket hjulen spann. Lyckligtvis kom jag loss.
