När jag var liten reste jag till Turkiet
17 februari 2010
Där nere inträffade en mycket härlig sak som jag fått återberättat ofantligt många gånger. Bland annat på min student, då min kära far så passande drog någon fin slutsats om att jag är mig lik då som nu.
Jag var som sagt i Turkiet med min mamma och min pappa på familjecharter. Vad jag har sett på bilder så ser det ut att ha varit en fantastisk resa. Jag bekantade mig bland annat med hunden på bilden nedan, jag blev så oerhört omtyckt av turkar som älskade mitt blonda hår, jag gick på upptäcktsfärd vilket resulterade i en försvunnen liten Nils Fredrik och jag provade på golf för första gången.
För att komma till saken så inträffade det följande första dagen i detta spännande land. Min mamma och pappa stod vid incheckningen på det familjeanpassade hotellet och jag sprang runt i lobbyn och busade. Min pappa hade en sån här stor elfenbenvit solhatt med läderrem som blivit införskaffad i Sydafrika året innan. När mina föräldrar stod där i incheckningen kom jag fram och gestikulerade till pappa att jag ville låna hatten, vilket jag givetvis fick. Utan mina föräldrars uppsyn fick jag stor användning för hatten. Den här blonda lilla Nils Fredrik satte sig nämligen mitt på lobbygolvet bland en väldans massa andra gäster och bajsade, i pappas fina hatt. Väldigt oskyldigt, väldigt oigenomtänkt och helt fantastiskt.
Ett antal år därefter sitter jag här, bekymrad och oroad vissa saker. Plugget och livet i stort. Varför kan jag inte ta livet med en nypa salt, göra lite oigenomtänkta saker, bajsa i en hatt?
